Tankar om kärlek och varför saker händer
När det kommer till kärlek så tror jag många är rädda och försöker undvika den för att de är rädda att bli sårade men ifall man är rädd för kärleken hur ska man då kunna möta den man vill dela resten av sitt liv med?
Visst jag accepterar att det finns vissa som inte vill fästa sig och vill vara singlar av olika anledningar men jag tror ändå i slutändan att alla vill ha någon som dom kan dela med sig utav allt till, vad det än gäller.
Jag citerar några rader ifrån Pompz blogg här nedan.
"Men visst saknar man det ibland om nätterna när man glor på film. Finns ju liksom väldigt få filmer där det inte är "pojke+flicka=happy forever after" liksom."
Detta tycker jag är ett typiskt exempel, vem vill inte ha någon som man kan sitta och mysa med när man kollar på film/bio? Pussa på när hångelscenerna kommer?
Och vem vill inte ha någon att ligga och gosa med innan man somnar om kvällarna? Jag tror att allt detta saknar ALLA ett flertal gånger i sitt liv.
Även ifall påstår att man inte letar efter någon att dela livet med så tror jag det är en lögn för även fast inte man tycker att man letar så tror jag att man söker omedvetet även fast man är rädd att bli sårad, ifall man träffar någon och blir väldigt nära vän med denna personen och börjar känna att det händer något så tror jag att man inte ska kämpa emot utan bara glida med och se vad som händer för det är kanske just denna personen du är menad att dela ditt liv med!
Men såklart ska man ju inte kämpa emot sin egen vilja!.
Visst det är många som inte tror på det här med att saker är menade att hända här i livet. Jag tror att det är så att vissa saker är förutsatta men vissa saker kommer med tiden, jag menar när jag var ett år så kanske de saker som hände under de tre nästa åren var förutsatta men resten ändrades hela tiden för att mina tankar ändrades och jag lärde mig olika saker.
Detta kanske låter väldigt förvirrande men ni får fråga mig så kan jag kanske försöka förklara det bättre.
Nu tillbaka till kärlekssnacket:
Visst det finns vissa undantag enligt mig när man bör undvika att glida med det som händer te.x ifall man just varit i ett förhållande och det antagligen finns lite/någon känsla kvar för personen man just varit tillsammans med eftersom jag tror inte alla känslor bara går upp i rök på någon dag utan att man måste ge det lite tid.
Annars tror jag det är lätt hänt att man tror sig har känslor för någon som man egentligen bara blir tillsammans med för att söka tröst och för att ha någon att mysa med eftersom man(jag) saknar det lätt efter ett förhållande.
Så ett tips från mig till de som har varit tillsammans med någon länge och det plötsligt tar slut, ha inte för bråttom med att hitta en ny utan låt det ta sin tid att komma över personen helt så inget blir fel.
Jag tror inte jag har mer tankar om detta just nu.
Var inte rädda för att komma med egna tankar eller frågor! Jag tycker detta är ett väldigt intressant ämne och tycker det är väldigt kul att höra andras tankar om detta vilket kanske får mig att ändra mina tankar och tycken för någon annan kanske har något som jag tycker är väldigt bra genomtänkt.
Kanske kommer med mer tankar ikväll för mina tankar har redan börjat rulla lite om en grej :).
Kram på er!
En liten edit:
Kärlek är det enligt mig det bästa som finns här i världen!
Det är världens underbaraste grej även ifall det är det som kan göra mest ont!
Jag tror itne att det är själva kärleken som folk söker och letar efter. Jag tror det är tryggheten, någon att luta sig mot när det tar emot, någon som kan hjälpa när det är svårt, någon som bara kan finnas där och trösta/prata/skratta. För utan en person att förlita sig på så kommer man inte långt i livet. Man kan ha flera tryggheter i livet, kanske även många kärlekar och vänner såklart.
Min morbror hittade sin kärlek i livet, han är så in i väggen kär i henne. Men han kan inte få henne av olika anledningar. Han tar spriten till hjälp för att komma undan det onda och verkligheten. De känslorna som är så fina ibland, gör i detta läget att han vill hänga sig, begå självmord, det ena med det andra.
Han vet inte vad han ska göra med sitt liv för han saknar den där kärleken som han vill ha. Han har tryggheter såsom mig, erika, mamma, pappa, morfar. Men för honom räcker det inte till, han vill ha det där lilla extra. Istället för att prata om det när han är nykter, tar han skitdrycken till hjälp för att sedan ringa till oss och tala med oss.
Jag tror det är upp till var och en om man är i behov av trygghet och kärlek, eller bara en av dem.
Äsch, jag vet knappt vad jag skrivit själv..
Mycket intressant ämne och bra skrivit! Olycklig kärlek kan man ju säga att jag har erfarenhet utav och av eget perspektiv kan jag säga som macarlen att ibland är det faktiskt tryggheten man saknar. Man kanske har familj,vänner osv men aldrig någon riktigt nära. Som en partner vore. Vissa människor är sånna som verkligen ger allting i ett förhållande och om det sedan tar slut? då förlorar dem också allt. Det är tryggt att ha någon som man kan kalla för "sin" tryggt att veta att "ikväll ska jag sova i dens famn" tryggt att höra rösten utav personen som säger att den älskar en, både en bekräftelse kanske om man är osäker men mest den där tryggheten. Kärlek är det underbaraste som finns så länge det varar, och jag tror också att alla nångång känt känslan utav ensamhet å längtan utav att vilja ha någon brevid. Äkta kärlek är ett mysterium! endast få människor lyckas lösa de
